Fick tag i en utmärkt rökt lax från fiskbilen som dyker upp i trakten på fredagar. Denna gång är det vildfångad havslax vilket ju bland annat syns på färgen som är tämligen blek i jämförelse med den odlade laxen. Det fick bli en förrätt med lite tillbehör i form av små broccolibuketter, morotsremsor, sparris och rödbetsblast uppvärmda i hett vatten med ordentligt med salt och därefter vända i smör. Till detta blir det två röror där jag jag själv gjorde en enkel majonäs med vitlökspulver och cayennepeppar och sedan en romröra från fiskbilen som nog egentligen skulle passat bättre till bakad potatis. Lite dekorationer med dill, gräslök och ringlad balsamicovinäger.

När jag satt och bläddrade runt för att hitta inspiration för lite nya maträtter fann jag en sida med japansk mat. Har tidigare kombinerat wasabi och lax på lite olika sätt men nu blev jag nyfiken på att dels använda gravad lax och dels blanda in en bra balsamvinäger samt en god japansk soya.  Tänk på att det är jätteskillnad på olika sorters soya. Den som brukas kallas japansk soya är mer smakrik med mer vinägerkaraktär till skillnad från den kinesiska där det mer är sälta som dominerar.

I det första försöket användes laxen som den var, men däremot “gravade” jag gurka med socker, salt, vit balsamvinäger och svartpeppar. Den kalla såsen gjordes av gräddfil, wasabi och  japansk soya. Resultatet kan väl betecknas som hyfsat men laxen kom liksom bort lite i de övrigt ganska starka smakerna. Dagen efter användes resterande lax som då fick gravas en gång till för att få lite mer stuns tillsammans med gurka. Denna gång fick den kalla såsen lite sällskap av crème fraiche för att stabilisera sig. Allt lades på en rostad brödskiva som jag också gned med en vitlöksklyfta efter rostningen. Denna gång blev det bättre. Mer smak på laxen och en något större mängd wasabi gjorde det hela betydligt trevligare. Lite rödlök, strimlor av salladslök och lime fick fungera som garnering.

Går och spanar efter svensk, grön sparris men i väntan på detta hittade jag en ekologisk spansk som jag inte kunde motstå. En snabb uppvärmning i hett saltat vatten och ställer sedan åt sidan medan jag rostar pinjenötter och solrosfrön i torr panna med lite salt. En god serranoskinka får bli ett omslag runt sparrisarna som stekt en stund i en god olivolja. I samma affär som sparrisarna fanns också en fantastiskt god parmesanost. Den inlindande sparrisen får sällskap av nötterna och fröna, riven parmesan och till sist balsamvinäger där den mer segflytande varianten passar utmärkt. Trots att det är torsdag kunde vi inte motstå att avnjuta tillsammans med en god, ekologisk Prosecco.

Det finns ju ingen plats i frysen! Måste bli bättre på att äta slut på allt som man samlar på sig. Förra årets skörd av kantareller fyllde på ganska rejält. Det var ett synnerligen bra år främst med rödgul trumpetsvamp och trattkantareller men flera arter av gula kantareller gick att hitta även i mellandagarna men då i ganska slemmigt tillstånd och inte helt självklara att ta hem för att laga.

Det går att göra mycket med just kantareller där olika köttgrytor och svamprisotto är något av favoriterna där också smaken kommer fram riktigt bra. Det bästa anser jag blir när man långsamt steker kantareller i smör tillsammans med vitlök och smular ner lite hönsbuljong. Gärna på svag värme tills det blir lite knaprigt. Snabbt i med en riktigt god parmesan som jag river ner. Några varv på svartpepparkvarnen. Passar bra på en bruschetta eller till ganska många olika rätter.