Dags för avsmakning av rasolja och julskinka

Då är det äntligen dags att smaka på rasoljan, den speciella rödbetssalladen som enligt ingredienslistan (se tidigare inlägg) nog borde smaka lite underligt. När den blandats med den syrade grädden (grädde, saft från citron och senap) bildar den en frisk härlig och krämig rödbetssallad som har en bredd rent smakmässigt och passar bra till bara en skinksmörgås eller till julbordet.

Vörtbröd; alltid lite roligt att improvisera

Tänkte försöka göra vörtbrödet på nytt sätt. Smälte smör och tillsatte julmust och mjölk samt sirap samt kryddor där jag denna gång valde mald ingefära och malda nejlikor och salt. När detta hade svalnat lite blandade jag med jäst. Jag använde bara vetemjöl tills degen nästan blev lite som pepparkaksdeg. Degen fick jäsa ordentligt i bunke och sedan efter knådning ytterligare jäsning. Gräddning långt nere i ugnen i cirka femtio minuter och sedan pensling med vatten och grädda ytterligare en stund tills innertemperaturen är 98 grader. Helt okej smak men det går inte helt att avgöra innan man smakat med nygriljerad julskinka och den blir inte färdig förrän om några timmar.

Vörtbröd

Tillagningstid 20 minuter plus cirka 1 timme i ugnen (förutom jästid)


50 gram smör

2 dl julmust

2 dl mjölk

1/2 dl sirap

1 krm kryddnejlika (mald)

2 krm ingefära (mald)

1,5 tsk salt

25 gram jäst

vetemjöl


50 minuter i ugnen på 175 grader

pensla med vatten

I ugnen till 98 graders innertemperatur

Rasolja; lite mellanting mellan rödbetssallad och sillsallad

Första gången som jag hörde talas om denna julrätt blev jag väldigt undrande över hur det skulle smaka och kombinationen av olika saker som man inte riktigt känner passar tillsammans. Rödbetor, ägg, potatis, falukorv, ättiksgurka, äpple och matjessill. Detta blandas och sedan tillsätter vi syrad grädde som ändrar smak och karaktär genom tillsättning av citronsaft och en aning senap. Det gäller att få alla bitar att få rätt storlek. Ingredienser med mer smak ska vara mindre och de som smakar mindre har lite större storlek. Detta blir en bra sammansättning av syra, sälta och sötma som passar perfekt till julmaten. Tillsammans med Kohopima och en skiva nygräddat vörtbröd räcker det egentligen. Detta blir ofta en typisk frukost på juldagsmorgon eller en avslutning på uppesittarkvällen när man lagat mat hela dagen före julafton men inte vill äta för mycket innan man ska lägga sig.

Kohopima del 2; Ett varv i ugnen och sedan silas av

En saftsil blir alldeles utmärkt när ostmassan ska silas.

Efter att mjölk och filmjölk stått framme i nitton timmar är det dags att ställa in i ugnen på 70 grader i sex och en halv timme och då ska resultatet bli att allt har delat sig i ostmassa och en relativt klar vätska. Detta hälls då upp i en silduk och står tills det slutar droppa vilket brukar göra att det får stå över natten. Denna gång blev resultatet bra. Vissa gånger har vi antagligen haft för varmt för då får den en mer gummiartad konsistens och andra gånger har det nog varit för kallt i ugnen och då delar det sig inte. Nästa steg blir servering på julbordet.

Kohopima; inledning av julmatstillverkningen

Kohopima, en finkornig keso från Estland som tillsammans med lite salt och grädde blir ett härligt komplement på julbordet. Första steget är utfört med mjölk och filmjölk som ska stå i nitton timmar i rumstemperatur.

Fem liter lättmjölk och en liter filmjölk ska stå i rumstemperatur i nitton timmar. Jag skulle nog hellre använda annat än lättmjölk då vi brukar köpa vår mjölk lokalt och ohomogeniserat men efter ett flertal försök att ändra i receptet har vi återgått till att göra som vi fått lära oss från början. Imorgon bitti ska denna kastrull in i ugnen på låg värme för att “spricka” så att vi får en ostmassa som blir lite grynig, som en finkornig keso.

Långsamma kamben i julmarinad

revben julUnder stora delar av dagen före dopparedagen blir det olika typer av matlagning. Det är alltid skönt att så mycket som möjligt är färdigt och bara värma när det är dags för julbordet som vi brukar duka fram som en sen lunch på julafton. Detta år fick jag tag på kamben som jag nog föredrar före olika typer av andra revben. Kambenen sitter vid kottletraden och brukar vara väldigt trevligt kött men blir också lätt torrt och hårt om man kör på för hög temp eller för länge. Min favorit är att marinera och sakta tillaga i ugn på låg värme. I år fick det bli strax under hundra grader i varmluftsugnen. Helst ska det vara så låg värme att man kan ta ut plåten utan grytlapp. Vad som marinaden består av varierar för varje gång men i år blev det örtsalt, vitlökspulver, grovmalen svartpeppar, torkad oregano, chiliflingor, japansk soya, kinesisk soya, rapsolja och ljus sirap. På med rikligt av alla sakerna (förutom chiliflingorna som man får ta det lite försiktigt med) och ringla över sirapen. Låt stå cirka en halvtimme och ta sedan ut ur ugnen där nu kambenen släppt ifrån sig lite vätska som tillsammans med soya, olja, kryddor och sirap bildat en härlig marinad. Pensla med denna och vänd. Upprepa detta tills det är färdigt vilket på denna låga värme tar några timmar. Det är nästan svårt att få dessa kamben överstekta och det blir heller inte bränt. Jag kan inte riktigt berätta vilka mängder det rör sig om för jag häller bara på. När jag använder örtsalt är det också svårt att få det för salt vilket jag lyckats med när jag använt vanligt salt. Fick godkänt av de i familjen som provade.